Living in Perth

Efter att barnen åkt hem städade och packade vi ihop och åkte till the Vines Resort för att relaxa och ha en debrief/utvärdering dagen efter.

På vägen dit stannade jag och Nikki(som är chefen på Youth Dept.) först på ett ställe där de rostar kaffebönor, har provsmakning, café och säljer en massa olika kaffeprylar vilket är sådant som jag gillar att titta på. Sen kom vi till en chokladbutik och kunde inte låta bli att svänga in där med, där hade de choklad i alla de former och smaker och man kunde se när de tillverkade den också, samt de bästa av allt att de hade provsmakning även där!

Väl framme åt vi middag ihop, jag blev swooped av en fågel(vilket tydligen inte är så ovanligt här) de kom med full fart bakifrån bara någon centimeter ovanför våra huvuden, vi satt i jacuzzin som de kallar spa här nere, och till det bästa av allt vi såg en massa vilda kängurus! Vi gick ut och leta efter dem på kvällen för det är då de är lättast att stöta på en, och det dröjde inte läge innan vi såg flera stycken. Många var ganska små, men vi såg en som var riktigt stor, ungefär som en fullvuxen karl. Dagen efter kom de även förbi huset på eftermiddagen när vi satt och hade debriefen och bland dem var det en mamma som hade sin lilla unge i pungen på magen!

Söndagen innan barnen kom till lägret packade vi vi upp och förberedde det sista innan vi tog en promenad på stranden. Vi gick ut till en brygga där det stod ett gäng ungdomar och fiskade. Precis när vi kom släppte de i en stingrocka som de hade fått upp, och vi såg hur den sakta simmade ner mot botten. Höjdpunkten på promenaden var dock när det kom två delfiner och visade upp sig vid bryggan! Så nu har jag sett ganska mycket av vad det australiensiska djurlivet har att erbjuda, och det där med spindlar och ormar i det vilda kan jag gärna hoppa(även om spindlarna är svåra att komma undan).

*Ingen av bilderna är tyvärr egentagna, men de kunde likväl ha varit det om jag hade haft kameran med mig.

Från söndag till fredag som varit har jag spenderat på en lägerplats vid havet en halvtimme söder om Perth. Där har vi hållit en lägervecka(Salvation Army Youth Camp) för barn i åldrarna 8-13, de bor alla i fosterfamilj eller är på annat sätt omhändertagna av the Department of Child Protection.

Barnen kom på måndag förmiddag och åkte hem igen på fredagen innan lunch. Där emellan har det varit extremt intensivt. Alla dessa barn har saker som de kämpar med hemma, och i många fall har de inte särskilt bra förebilder att följa. Vi är där för att ge dem en vecka av roliga aktiviteter, men samtidigt får de träffa barn i liknande situation, jobba på att samarbeta, se hur vuxna ”normalt” agerar och löser konflikter, ha personer omkring dem som bryr sig och vill deras bästa osv. Det har varit en otrolig upplevelse att jobba med dessa barn. De är otroligt fina, men många av dem kan inte hantera konflikter särskilt bra och är väldigt utåtagerande. Det har varit många fighter, fysiska som verbala, rymningar ut i bushen, stenkastande, trotsande och vägra att lyssna på instruktioner. Men det har också varit många fina stunder då jag känt att jag nått fram till barnet bakom muren.

Vi har även varit iväg på aktiviteter som till ett Jungle Gym där de fick hoppa, göra volter och svinga sig i lianer genom olika banor.  Perth Zoo där vi kollade på djur men när barnen själva fick välja vad de ville göra efter lunch så tror jag ansiktsmålningen stod högst på listan. Och sen min favorit, Ice Skating, de flesta av barnen hade åkt någon gång men de var inte jätteduktiga och ville ha en hand att hålla i vilket gav oss ledare en jättebra möjlighet till att vinna tillit och samtidigt hjälpte barnen som var lite bättre de andra barnen som hade det lite tuffare på isen, det var en bra stämning och alla hade kul samtidigt som de utmanade sig själva.

Det var mycket tjafs mellan tjejerna och killarna i min grupp under veckan, men som belöning efter allt hårt arbetande blev de vänner på torsdagskvällen under middagen vilket fick mig och min ledarpartner att känna oss som stolta föräldrar.

Jag kommer verkligen sakna dessa barn och det är svårt att förklara hur det kändes när de en efter en vart hämtade på fredagsförmiddagen. Det var en känsla av sorg som sköljde över mig med vetskapen att jag förmodligen aldrig kommer se dem igen. Nästa Junior SAYC är i april, och som planen ser ut nu så är vi hemma i Sverige igen då…

Förra lördagen hade vi fått biljetter till Perth Royal Show från the Youth Department. De hade fått biljetterna för att de stått där utanför och samlat in pengar till Salvation Army(precis som man kan se dem hemma på gatorna), men då ingen av dem skulle använda biljetterna fick jag och Edvin dem.

Perth Royal Show är som en jättestor marknad med djur, karuseller och showbags(istället för alla våra tävlings- och lottstånd säljer de ”priserna” till ett billigare pris typ).  Det är bondeföreningen som håller i det och startade det som ett sätt att visa upp sig för stadsborna, så mycket fokus ligger på djuren, hantverken och att visa hur de jobbar, trots att det blir mer och mer karuseller och annat för vart år(som jag förstått det).

Vi var iaf där några timmar, såg kycklingar nykläckta ur äggen, åt en god lammkebab, såg en vallhund arbeta, köpte en keps till Edvin och trängdes med massor av andra människor innan vi tog bussen hem igen. Det var en trevlig eftermiddag, och dagen efter lämnade jag Edvin i vår Granny Flat för att åka på läger i en vecka…