Junior SAYC
Från söndag till fredag som varit har jag spenderat på en lägerplats vid havet en halvtimme söder om Perth. Där har vi hållit en lägervecka(Salvation Army Youth Camp) för barn i åldrarna 8-13, de bor alla i fosterfamilj eller är på annat sätt omhändertagna av the Department of Child Protection.
Barnen kom på måndag förmiddag och åkte hem igen på fredagen innan lunch. Där emellan har det varit extremt intensivt. Alla dessa barn har saker som de kämpar med hemma, och i många fall har de inte särskilt bra förebilder att följa. Vi är där för att ge dem en vecka av roliga aktiviteter, men samtidigt får de träffa barn i liknande situation, jobba på att samarbeta, se hur vuxna ”normalt” agerar och löser konflikter, ha personer omkring dem som bryr sig och vill deras bästa osv. Det har varit en otrolig upplevelse att jobba med dessa barn. De är otroligt fina, men många av dem kan inte hantera konflikter särskilt bra och är väldigt utåtagerande. Det har varit många fighter, fysiska som verbala, rymningar ut i bushen, stenkastande, trotsande och vägra att lyssna på instruktioner. Men det har också varit många fina stunder då jag känt att jag nått fram till barnet bakom muren.
Vi har även varit iväg på aktiviteter som till ett Jungle Gym där de fick hoppa, göra volter och svinga sig i lianer genom olika banor. Perth Zoo där vi kollade på djur men när barnen själva fick välja vad de ville göra efter lunch så tror jag ansiktsmålningen stod högst på listan. Och sen min favorit, Ice Skating, de flesta av barnen hade åkt någon gång men de var inte jätteduktiga och ville ha en hand att hålla i vilket gav oss ledare en jättebra möjlighet till att vinna tillit och samtidigt hjälpte barnen som var lite bättre de andra barnen som hade det lite tuffare på isen, det var en bra stämning och alla hade kul samtidigt som de utmanade sig själva.
Det var mycket tjafs mellan tjejerna och killarna i min grupp under veckan, men som belöning efter allt hårt arbetande blev de vänner på torsdagskvällen under middagen vilket fick mig och min ledarpartner att känna oss som stolta föräldrar.
Jag kommer verkligen sakna dessa barn och det är svårt att förklara hur det kändes när de en efter en vart hämtade på fredagsförmiddagen. Det var en känsla av sorg som sköljde över mig med vetskapen att jag förmodligen aldrig kommer se dem igen. Nästa Junior SAYC är i april, och som planen ser ut nu så är vi hemma i Sverige igen då…
