På resande fot
2012-02-23 - 09:36:48
Klockan ringde 04.00 i lördags morse. Vi hann bara upp och klä på oss och stoppa ner de sista sakerna i väskan innan taxi var där. Väl på flygplatsen hade vi lite för tunga väskor och fick ta att omfördela vikten till vårt handbagage. Där efter hann vi nätt och jämnt genom alla kontroller och till flyget innan det lyfte.
Nu har vi spenderat två natt i Kuta (turistorten), och tre ute på Gili-öarna. Kuta var ganska mysigt i mitt tycke, mycket försäljare dock som skrek efter en överallt och stranden var inte så jättefin, men annars vad man kan förvänta sig av en turistort i ett asiatiskt land. På Gili har det varit lite lugnare och vattnet är helt fantastiskt! Idag när vi snorklade såg vi två sköldpaddor och höll på att bli omkullsimmade av en stor blå fisk. Många andra färgglada fiskar och fina koraller har havet också bjudit på, samt att det är så behagligt varmt att man aldrig måste gå upp för att man fryser. Utöver badandet strosar vi runt en del, dricker fruktdrinkar ochhar det bra. Maten är tyvärr inte så jättespännande, helt okej men jag ser fram emot Thailand på den punkten.
Nu har vi spenderat två natt i Kuta (turistorten), och tre ute på Gili-öarna. Kuta var ganska mysigt i mitt tycke, mycket försäljare dock som skrek efter en överallt och stranden var inte så jättefin, men annars vad man kan förvänta sig av en turistort i ett asiatiskt land. På Gili har det varit lite lugnare och vattnet är helt fantastiskt! Idag när vi snorklade såg vi två sköldpaddor och höll på att bli omkullsimmade av en stor blå fisk. Många andra färgglada fiskar och fina koraller har havet också bjudit på, samt att det är så behagligt varmt att man aldrig måste gå upp för att man fryser. Utöver badandet strosar vi runt en del, dricker fruktdrinkar ochhar det bra. Maten är tyvärr inte så jättespännande, helt okej men jag ser fram emot Thailand på den punkten.
Sen har det varit så kul att se att trots kulturskilnader och annat så är barnen här precis som barn är hemma. När vi kom till Gili Meno hade vi kollat upp ett boende som låg på andra sidan ön från hamnen, snåla som vi är med vår tajta resbudget tackade vi nej till skjutsen som på Gili-öarna består av häst och vagn då inga motorfordon finns här ute. Vi börja traska längst vägen som de pekat ut för oss med allt vårt bagage, svetten rann och ryggarna värkte, men när vi kom fram till sjön mitt på ön fick vi oss ett litet skratt. Där lekte ett gäng barn och när vi kom fram till dem sprang två av pojkarna upp till oss för att stolt visa upp sin fångst, i en petflaska med grumligt vatten simade två stackars fiskar omkring, men vem har inte varit barn och gjort precis samma sak...
Senare när vi gick över ön igen (denna gång utan alla väskor) cyklar två små pojkar om oss, pratar lite med oss och fortsätter vidare. Den ena svänger medan den andra fortsätter rakt fram och ramlar omkull när han ska se vart kompisen tog vägen. Han börjar gråta direkt, jag hjälper honom upp för han har fått cykeln över sig, ingen skada skedd dock bara lite chockad, och det är precis vad hans kompis inser när han kommer fram för det första han gör är att börja dra i hans tröja för att torka bort tårarna med den. Lite komiskt men gulligt. Sen såg vi en annan pojke (var är alla flickorna kan man undra?) när vi satt och åt igår, han satt i en båt som var uppragen på stranden och gjorde motorljud och fixade helt omedveten om omgivningen. Så även om många barn i fattigare länder har det väldigt svårt så var det kul att se att det även finns de som har det bra och leker och beter sig som barn hemma i Sverige.
När jag skriver detta sitter vi på en restaurang vid havet på Gili Trawangan, och imorgon lämnar vi dessa öar för att utforska Bali lite närmare.
Det är över nu
2012-02-17 - 01:38:41
Nu lämnar vi Perth för denna gång. Imorgon styrs kosan mot Bali och nya äventyr, därefter väntar Vietnam, Laos, Kambodja och Thailand. Inget är helt spikat än så återkommer med ordning och vad som faktiskt kommer att ske. Tanken är iaf att vi ska driva runt lite i södra Asien i ca. två och en halv månad innan vi åker hem för att fira mammas stora dag på Mallorca, så det går ingen nöd på oss! :)
Bilen är såld
2012-02-13 - 16:22:17
Efter mycket om och men hittade vi en köpare...
Kvällen då vi la ut bilen hade vi planerat att ha middag och dricka lite öl/vin med våra fina vänner. Då ringer en kille och nästan desperat vill ha bilen bums, Edvin drar till med en vit en och säger att vi inte är hemma och killen kontrar med att han kommer till vårt jobber eller var vi befinner oss för att ge en handpenning för att vi ska hålla bilen till honom. Vi ser en extremt potentiell köpare ochEdvin rusar ut för att hinna snygga till vår lilla kärra lite innan vi svara ochsäger att han kan komma direkt. Det skulle ta honom 45 min att ta sig till oss, drygt en timme senare har han fortfarande inte kommit. Vi skriver och kollar hur det går för honom, han säger att han fortfarande är på väg men efter ytterliggare en timme räknar vi ut honom från kvällen och satsar helhjärtat på kalaset.
Dagen efter kämpar vi oss upp med tunga huvuden för att ta emot nästa spekulant, efter att vi väntat ett tag får vi höra att han redan köpt en bil och inte alls är på väg mot oss. Nästkommande dyker inte heller upp och paniken börjar stiga lite; hur i hela världen ska man kunna sälja en bil när det inte är någon av spekulanterna som faktiskt dyker upp?
Kvällen då vi la ut bilen hade vi planerat att ha middag och dricka lite öl/vin med våra fina vänner. Då ringer en kille och nästan desperat vill ha bilen bums, Edvin drar till med en vit en och säger att vi inte är hemma och killen kontrar med att han kommer till vårt jobber eller var vi befinner oss för att ge en handpenning för att vi ska hålla bilen till honom. Vi ser en extremt potentiell köpare ochEdvin rusar ut för att hinna snygga till vår lilla kärra lite innan vi svara ochsäger att han kan komma direkt. Det skulle ta honom 45 min att ta sig till oss, drygt en timme senare har han fortfarande inte kommit. Vi skriver och kollar hur det går för honom, han säger att han fortfarande är på väg men efter ytterliggare en timme räknar vi ut honom från kvällen och satsar helhjärtat på kalaset.
Dagen efter kämpar vi oss upp med tunga huvuden för att ta emot nästa spekulant, efter att vi väntat ett tag får vi höra att han redan köpt en bil och inte alls är på väg mot oss. Nästkommande dyker inte heller upp och paniken börjar stiga lite; hur i hela världen ska man kunna sälja en bil när det inte är någon av spekulanterna som faktiskt dyker upp?
På eftermiddagen lättar det lite i alla fall då först ett indiskt par kommer och sedan ett svenskt(!). De är båda intresserade men har andra bilar att titta på också innan de gör sitt val. Då kommer vår karl, en kille i Edvins ålder från Kina som pratar extremt dålig engelska men är väldigt intresserad i bilen. Han låter Edvin provköra den medan han sitter i passagerarsätet, säger att han vill köpa den men han har inte pengar förän två dagar senare, och han pruta inte. Vi känner att det är ju perfekt egentligen, men vågar vi vänta? Tänk om han inte kommer tillbaka...
Svenskarna budar på bilen men de är inte villiga att ge så mycket som vi ville ha, så vi behåller isen i magen och chansar på att kinesen ska komma tillbaka. Och mycket riktigt gör han det, han är till och med en kvart tidigt från utsatt tid. Han provkör en liten runda och denna gång är det han bakom ratten. Vi fyller i papper, får kontanterna, skakar hand och ser honom köra iväg.
Där kan man tro att det var slutet gott allting gott för vårat bilägande i Australien, men icke. Sex timmar senare står han utanför vår dörr igen, han har kommit på att han inte kan köra manuellt växlade bilar! Han erbjuder oss 50 dollar för att ta tillbaka den, sedan 100, och menar att vi hade ju andra köpare som var intresserade utan att förstå att vi då faktiskt har tackat nej till dem för att vi sålt honom bilen och redan tagit bort anonsen och firat att vi slipper oroa oss för den mer. Vi förklarar för honom att vi tyvärr inte kan ta emot hans bud, Edvin går ut och visar honom lite trix som underlättar när man ska starta i backe (tydligen hade han rullat in i någon och kände sig som en fara för övriga trafikanter). Så efter lite tips från coachen ger han sig iväg igen.
Vi var dock tvungna att gör ett besök hos honom ikväll då vi missat att fylla i en ruta i ägarbytes-papprena, där sitter hela hans familj och alla hälsar oss varmt välkomna så antingen har han inte berättat för dem om hans försök till återköp eller så hade tipsen gjort underverk. Men efter besöket förstår jag hans panik lite mer, för i övrigt är Perth ganska platt men just där han bor var det massor av branta backar som kan göra den mest erfarna lite nervös...
Summan av kardemumman: Vi önskade honom lycka till och var glada över att vi fått vårt utgångsbud!
Vemodigt
2012-02-08 - 04:56:24
Nu börjar det lida mot slutet av vår tid här i Perth, och det kommer med blandade känslor. Vi har mycket positivt att se fram emot med en resa i Asien på hemvägen, men samtidigt är det mycket och många som vi lämnar bakom oss som vi förmodligen aldrig kommer se igen...
Våra dagar dagar förtillfället är mest fyllda med planering för kommande resa, organisera avresa och att göra oss av med diverse saker som vi inte kan ta med oss. Ikväll ska till exempel bilen ut för försäljning, så håll tummarna. Sen så passar vi ju också på att göra allt som vi gillar med här staden för sista gången, så vi har några bra sista veckor här nu :)
Våra dagar dagar förtillfället är mest fyllda med planering för kommande resa, organisera avresa och att göra oss av med diverse saker som vi inte kan ta med oss. Ikväll ska till exempel bilen ut för försäljning, så håll tummarna. Sen så passar vi ju också på att göra allt som vi gillar med här staden för sista gången, så vi har några bra sista veckor här nu :)
